Känslan som uppstår när man ser en fantastisk film, kan likna vid känslan man får som nykär. Det bubblar i kroppen och hjärtat slår några extra slag. Man ler okontrollerat och man vill bara vara där, i filmens värld, hela tiden. Dock var det nu längesedan jag såg en så fantastisk film som gav mig känslan av kärlek.

När jag studerade filmvetenskap för några år sedan, såg jag cirka 5-7 filmer i veckan. Analyserade och såg om dem. Spolade tillbaka när jag fastnade för en replik, en scen eller annat som symboliserade något som gav filmen det där lilla extra. Såg film för att det var kul, givande och intressant. Detta på grund av att jag upptäckte att film var mer än enbart underhållning. Något som jag idag kan sakna.

Jag minns när jag såg japanska filmerna Efter livet och In the mood for love. Blev helt tagen. Likaså minns jag lyckan när jag såg Across the universe och Tinker Tailor Soldier Spy. Minns alla känslor som uppstod när jag såg En kärlekshistoria.

Det finns många filmer som satt sina spår och som gjort mig en aning kräsen. Men jag saknar att få se en film som har allt- dialogen, bildkompositionen och estetiken. Längtar numera efter att få se en film som inte enbart är bra på grund av dess effekter, humoritiska ton eller skådespelare. Jag längtar efter att få se en film som visar på konstens vackerhet. Som ger mig kärleken för film tillbaka.

/Emilia