Könsbilder
Som vanligt när jag skriver inlägg så har jag blivit inspirerad av kurslitteratur. I detta fall handlar det om en genuskurs i konstvetenskap.
Läsandet av Kobena Mercers text om Robert Mappelthorpes bilder av nakna svarta män från 1980-talet får mig att tänka på en sak när det gäller att avbilda kön. Om man ser på Mappelthorpes bilder är det uppdenbart att han är betraktaren som fotograferar någonting som han tycker är vackert. Ljussättning, motiv och färgerna i bilderna är idealiserande och i många fall direkt kopplade till antika skulpturer. Inte i alla, men i vissa bilder så är männens penisar blottade. De blir en del av det estetiska uttrycket och finns där som en provokation för betraktaren (?).
Min tanke utgår mer från konstnärer som avbildar sina egna könsorgan och hur man som betraktare uppfattar dessa bilder. En kvinna, säg till exempel Frida Kahlo som är känd för sina självporträtt med sin vagina, ses som dels en skadad kvinna med också som fri och självständig. I och med sina könsavbildningar så äger hon sitt kön. Hon har kontrollen och väljer vad hon visar. Skillnaden på när en kvinna bildar av sitt eget kön eller en vagina överhuvudtaget eller en man avbildar det kvinnliga könet är att man tolkar det kvinnliga självporträttet som ett feministiskt inlägg, medan det senare tolkas som mannen som äger kvinnan.
Men om en man avbildar sitt eget könsorgan så uppfattas inte det som ett debattinlägg för att stärka sitt eget kön, snarare påminns man av tonårspojkar som experimenterar med att fota sina egna organ. Mannen är på det viset en slav under sitt könsorgan. I texten om Mappelthorpes fotografier skriver Mercer att män hotas av andra mäns stora penisar. I detta fall är även "den vite mannen" och "den svarte mannen" centrala i detta resonemang. Men jag vill bortse från det och helt enkelt rikta in mig på det här med att män hotas av bilder av andra mäns penisar, i alla fall på 80-talet då texten publicerades... En kvinna som avbildar en mans penis äger också penisen, liksom mannen som avbildar en vagina. Men även i detta fall blir det ett inlägg i den feministiska debatten. Eftersom att kvinnor historiskt inte har ansetts ha makt över mannen, men genom att äga avbildningen så äger hon också könet.
Min slutsats är här alltså att kvinnans makt när det gäller kön faktiskt är starkare i avbildandets värld på grund av det feministiska tolkningsföreträdet. Kvinnan äger sin vagina. Hon äger även mannens penis. Men mannen äger hela kvinnan om han avbildar hennes vagina och mannens penis äger mannen. I bilder alltså. I konstvetenskapen. Inte i verkligheten. Eller vad är verkligheten utanför eller innanför konstvetenskapen, kan de samspela?
Kanske tycker jag också att teorierna om könsföreställningar inte speglar hur samhället ser ut i dag i vardagen...
Läsandet av Kobena Mercers text om Robert Mappelthorpes bilder av nakna svarta män från 1980-talet får mig att tänka på en sak när det gäller att avbilda kön. Om man ser på Mappelthorpes bilder är det uppdenbart att han är betraktaren som fotograferar någonting som han tycker är vackert. Ljussättning, motiv och färgerna i bilderna är idealiserande och i många fall direkt kopplade till antika skulpturer. Inte i alla, men i vissa bilder så är männens penisar blottade. De blir en del av det estetiska uttrycket och finns där som en provokation för betraktaren (?).
Min tanke utgår mer från konstnärer som avbildar sina egna könsorgan och hur man som betraktare uppfattar dessa bilder. En kvinna, säg till exempel Frida Kahlo som är känd för sina självporträtt med sin vagina, ses som dels en skadad kvinna med också som fri och självständig. I och med sina könsavbildningar så äger hon sitt kön. Hon har kontrollen och väljer vad hon visar. Skillnaden på när en kvinna bildar av sitt eget kön eller en vagina överhuvudtaget eller en man avbildar det kvinnliga könet är att man tolkar det kvinnliga självporträttet som ett feministiskt inlägg, medan det senare tolkas som mannen som äger kvinnan.
Men om en man avbildar sitt eget könsorgan så uppfattas inte det som ett debattinlägg för att stärka sitt eget kön, snarare påminns man av tonårspojkar som experimenterar med att fota sina egna organ. Mannen är på det viset en slav under sitt könsorgan. I texten om Mappelthorpes fotografier skriver Mercer att män hotas av andra mäns stora penisar. I detta fall är även "den vite mannen" och "den svarte mannen" centrala i detta resonemang. Men jag vill bortse från det och helt enkelt rikta in mig på det här med att män hotas av bilder av andra mäns penisar, i alla fall på 80-talet då texten publicerades... En kvinna som avbildar en mans penis äger också penisen, liksom mannen som avbildar en vagina. Men även i detta fall blir det ett inlägg i den feministiska debatten. Eftersom att kvinnor historiskt inte har ansetts ha makt över mannen, men genom att äga avbildningen så äger hon också könet.
Min slutsats är här alltså att kvinnans makt när det gäller kön faktiskt är starkare i avbildandets värld på grund av det feministiska tolkningsföreträdet. Kvinnan äger sin vagina. Hon äger även mannens penis. Men mannen äger hela kvinnan om han avbildar hennes vagina och mannens penis äger mannen. I bilder alltså. I konstvetenskapen. Inte i verkligheten. Eller vad är verkligheten utanför eller innanför konstvetenskapen, kan de samspela?
Kanske tycker jag också att teorierna om könsföreställningar inte speglar hur samhället ser ut i dag i vardagen...
Eftersom att jag är helt värdelös på bloggar så ligger bilderna här under utan bildtexter. Det är först Robert Mapplethorpes Jimmy Freeman, Courbet har text, sen Frida Kahlo My birth och sist Odd Nerdrums Självporträtt i gyllene skrud.
//Malin
Kommentarer
Trackback
