Han, hon eller hen?
Den här nya debatten som skapats tack vare användandet av ordet hen istället för han eller hon tycker jag är lite intressant. Jag lyckades faktiskt hitta ett litet stycke om detta i min bok om språksociologi av Jan Einarsson (2009).
Denna diskussion började egentligen för ca 30 år sen då ett antal kvinnor kände sig kränkta över att ordet 'han' refererade till både kvinnor och män i föreskrifter och liknande. Då var det alltså upp till kvinnorna att definiera det kränkande i det hela. Detta orsakade att Språkrådet och andra började försöka hitta en lösning som kunde passa alla. T ex kan man skriva han/hon, men i böjning ansågs detta kunna vara störande (hans/hennes, honom/henne osv). Till slut lämna någon fram förslaget att använda 'hen', där h-et står för det "humana" i hon och han, och ändelsen -en står för det sakliga i ordet 'den'. Detta skulle då användas i de fall då könet inte är bestämt på personerna texten gäller.
Einarsson tar upp ett exempel där en kvinna skulle flytta, och tydligen skulle detta anmälas till pastorexpeditionen. Hon lät dock bli att göra detta eftersom föreskrifterna sa att "om någon ska flytta måste han anmäla detta", och hon var ju ingen han. Det är alltså sådana exempel där hen skulle kunna användas istället för han eller hon, när könet inte är bestämt eller om man av någon anledning vill dölja könet på en person man pratar om.
Det som dock tagit plats i debatten är barnboken som skrivits med pronomenet 'hen' och där karaktären inte har något kön. Detta har orsakat att många tror att det är meningen att hen ska ersätta han eller hon i allt tal och all skrift. Jag vet inte vad jag ska tycka om detta. Jag har växt upp med barnböcker där karaktärerna har könsbestämningar, och jag har ingen ojämställd syn på kön. Finns det inget bättre sätt att försöka lära barn jämställdhet mellan könen än att ta bort könstillhörigheten? Borde man inte få känna stolthet över sitt eget kön istället?
Jag hoppas då inte att hen kommer ersätta han eller hon i framtiden. Om någon skulle kalla med för en hen, skulle jag bli förolämpad och känna mig könlös. Att ta bort det är ju som att ta bort en del av min identitet. Han och hon är för övrigt pronomen som funnits med sedan runsvenskan och antagligen ännu längre, och att ersätta dessa går inte över en natt, om det överhuvudtaget skulle gå alls. Vi är ju alla ganska överens om att vi inte skulle sluta använda dem, eller hur? Våra barn skulle nog inte heller sluta använda dem, och det skulle ta ett bra tag innan ALLA använde ordet hen för att syfta på både män och kvinnor.
Det som skulle kunna hända är att hen används i de situationer där könet alltså inte är bestämt, för att det ena könet inte ska få fördel framför det andra. Vet man dock om att det är en kvinna man pratar om, säger man självklart 'hon'.
Det roliga är nu att först var det upprörande att kvinnor refererades till som 'han'. Nu är det upprörande att 'hen' har kommit in när man behöver referera till båda könen. Jag vill inte bli refererad till som en 'han'. Jag är inte heller en 'hen'. Men i de fall då man behöver referera till båda könen, föredrar jag 'hen' framför 'han'.
//Helena
Kommentarer
Sara
Även om jag förstår tanken med Hen så har det blivit så pretentiöst att hela grejen har fått motsatt effekt på mig. Vi har inte samma kön och tur är väl det, dessutom har jag svårt att tro att jämställdhet ligger i ett ord. Nu ska jag sätta på mig rosa kläder och måla naglarna...
//eder Sara
Trackback
