Mitt besök på utställningen blev ganska kort då jag hade ett tåg att passa, men jag hann i alla fall lägga märke till en sak. Verken presenterades i mix med varandra, det var inte uppdelat på kön, etnicitet eller år det var tillverkat. Det var i stället en teamtisk indelning som gav sammanhang i bilderna. Framförallt att de kvinnliga konstnärerna inte fick en egen liten utställning eller på något vis skildes från de manliga konstnärerna från samma tid uppskattade jag mycket, det tyder på att sättet hur man lyfter fram kvinnliga konstnärer börjar bli en annan fråga, till att placera dessa som en självklarhet mitt i utställningarna.

Som souvenir köpte jag hem Nils Dardels Den döende dandyn på affisch som nu ska få pryda mitt hem. Jag rekommenderar absolut att gå på denna utställning, väldigt kul att se så många stora namn på samma plats!

//Malin