Jag har den senaste tiden fått ovanligt många frågor gällande min högskoleutbildning. Trots många försök till ett bra och tydligt svar får jag fortfarande följdfrågor om vad jag egentligen läste, ifall jag jobbar med det jag utbildade mig till och vilken/vilka kurser med kunskap jag har som mest nytta av idag? Jag har förstått att det är svårt för människor att ta till sig att jag inte studerade något som gav mig en titel, att jag inte läste något som gav eller gjorde mig till något specifikt.

Utbildningen jag läste hette Kultur & Kommunikation. Det var en bred humanistisk utbildning där vi läste ämnen som handlade om vad kultur innebar, kulturpolitik, samhällets historia utifrån etniska perspektiv och mångfald till journalistik och företagsekonomi. Samt det valda huvudämnet som antingen var konst, historia, filmvetenskap, litteratur eller idé- och lärdomshistoria. Inom det valda huvudämnet lästes, diskuterades och analyserades historien, den estetiska kulturen, moderna situationer och den enskilda människan utifrån olika teorier, pespektiv och vetenskaper.

Av den anledning att det var en humanistisk utbildning och på grund av det statusfokuserade samhället har jag personligen inte vågat vara stolt över min utbildning tidigare. Vilket i sig har bidragit till den faktor att människor i min närhet fortfarande inte förstått eller velat förstå vad jag studerade under tre år.

Men tyvärr är det så. Att ha studerat något inom humaniora är inte det mest positiva idag. Du ska helst ha studerat något som gett dig en tydlig väg mot ett specifikt yrke. Något som är självklart. Inte ha läst något lullull som inte ses som mer än ”bara” kunskap. För precis så är det. Min utbildning gav mig kunskap, lärdomar. Det jag blev, om jag ska kalla mig något, så var det en teoretiker, en slags ”vetare”. En film-/ kulturvetare med bred kunskap som besitter en förförståelse för det mesta och som kan se på den enskilda människan och hennes rätt till eget värde, samhällets struktur och modernitet med en bred kritisk blick. Jag blev med andra ord ingen ingenjör, ekonom eller praktiker utan det jag blev var utbildad. Något många har svårt att ta in. Utbildad med kunskap som jag kan applicera på det mesta och som behövs på de flesta av platser idag. Inte minst till det moderna samhället där ekonomin styr med järnhand och där människor besitter okunskap och förminskar sig själva med att tro på rasism och diskriminering.

För det är utan kunskap som människan blir till den hatiska och fördömande individen som den blir. Därför önskar jag att politiken började förstå att kunskap behövs, att all kunskap behövs. Att samhället börjar uppmuntra och stötta individer till att studera lullull-ämnen som indirekt inte inger någon särskild titel eller status. Att samhället börjar inspirera människor till att våga inhämta kunskap som känns främmande eller även ”onödig”. För det är precis det som kunskap inte är, den är viktig. Det är den som utbildar och ger kraft till nya idéer. För oavsett teoretisk eller praktisk kunskap är den värdefull, den är makt.

I fortsättningen kommer jag försöka omvända min känsla inför min utbildning till det mer positiva. Uppmuntra andra att läsa liknande ämnen och beskriva min utbildning med glädje och låta personer ifrågasätta vad jag kan och vet. För innerst inne vet jag att jag besitter en humanistisk kunskap som inte alla har och den är värd att stoltsera med. För utan den skulle jag inte vara där jag är eller vara påväg dit jag är idag.

/Emilia

För dig som inte är bekant med ordet humanism:

http://www.ne.se/humanism/206087
http://sv.wikipedia.org/wiki/Humanism
http://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/vad-ar-humanism