Måste man tycka som alla andra?
Hur kommer det sig att man ska se och tycka samma sak som alla andra när det kommer till kultur?
Häromdagen yttrade jag mig på facebook och skrev att jag hade sett första filmen i Sagan om ringen trilogin för första gången i mitt liv. Jag har samtalat med folk tidigare och fick då samma reaktion som häromdagen. Några minuter och timmar efter yttrandet om denna "chockerande" händelse sammanfattade jag de kommentarer jag hade fått och insåg att jag borde skämmas eftersom jag är en "filmvetare". Folket innan och nu tycker att jag måste se dessa filmer bara för att man ska ha gjort det. Ingen bättre förklaring har getts. Jo, att de är bra. Men det är fler filmer som är just det- bra.
Enligt folk som jag har samtalat med om just detta ämne med att inte ha sett viss film andra redan har sett, anser att jag inte är någon filmvetare. Jag har studerat filmvetenskap i tre terminer och ska tydligen nu titulera mig som en. Dock gör jag inte det då jag inte finner att jag har en tillräckligt stark kunskap för att kunna göra det och har inte det stora intresset för att kalla mig för det heller. Jag läste film för att det var den inriktning i min utbildning som lät mest intressant och efter dessa tre kurser har jag nu enbart insett vad film betyder för mig och varför jag ser den samt varför jag har valt och fortfarande väljer bort vissa filmer och genre. Jag ser helt enkelt inte all film som har gjorts och görs och heller inte alla hyllade mästerverk, vilket jag säkerligen inte är ensam om.
Det som dock har blivit intressant och något som jag har funderat över är varför man ska se och tycka som alla andra? Vem har bestämt att man ska tycka att filmen om ringen ska vara bra? Kritikern från Aftonbladet?
När det handlar om kultur och de estetiska former som finns inom den såsom konst, film och musik så handlar mycket om det som är inne och ute. Det som är bra eller dåligt. Men kan kultur vara bra eller dålig, fin eller ful? Förr kunde den det. Men idag när vi lever i ett mångkulturellt samhälle där de estetiska formerna blandas och utvecklas, ska vi fortsätta finna oss i mönstret om bra eller dåligt?
Eftersom jag inte har sett Sagan om ringen trilogin exempelvis har jag fått många negativa reaktioner. Inga direkta förklaringar har getts till varför människor tycker att jag är lite konstig eller tråkig. Utan det är bara som tidigare i texten nämnd, att filmerna är bra. Absolut att de är bra gjorda, det kan ingen säga något ont om. Men måste man tycka att de är tilltalande bara för att alla andra tycker det?
Har jag fel i detta? Eller har jag stirrat mig blind på denna kommersialism vi lever i? Denna åsikt som media tar fram som alla andra tar efter?
Jag har sett de första filmerna som någonsin gjorts. Har sett film från länder folk inte ens skulle välja att se. Jag har även sett de mest kommersiella texterna som alla redan har sett. Inte klagar jag på att någon annan inte har sett samma som jag eller inte tycker att de är lika bra som jag tyckte?
Jag tycker inte att all film är bra eller intressant oavsett vad alla andra människor säger. Film finns för att påverka, informera och underhålla. Det är en estetisk form där alla ska kunna få ta del av alla mästerverk som görs oavsett om de är av en kommersiell tanke eller inte- samma sak när det gäller konst, musik eller annan estetisk form.
Jag är nyfiken och intresserad. Hur går era tankar i och med detta? Känner ni att ni har egna personliga åsikter om den estetiska form som ni dras till? Eller tycker du att media och kommersialismen har en för stor inverkan? Och framför allt- måste man tycka som alla andra?
/Emilia
Hm, det var ett bra inlägg det där! Med sagan och ringen och star wars ser jag det mer som en del av en kultur, där i ringen-fallet inte handlar om att ha sett filmen, utan att känna till historien. Jag har själv läst böckerna, och inser ju att de är en del av ett kulturarv vi har, grundat på tolkiens vänskap med t.ex. författaren till narnia-böckerna i en period där man kan se hur de har skildrat påhittade samhällen utifrån fantasivärldar som man ibland kan tolka som rena skapelseberättelser och i ringen-fallet nästan skapat en religion för vissa fantaster. Filmerna är dock bara långrandiga och fungerar på en dag då man är sjuk och inte har någonting annat att se på. Men jag är ju bara en boknörd bland alla andra :P (potter-böckerna är ju också bättre än filmerna...) Star wars är dock roliga filmer som är kul att ha sett och som är värda att se om och om igen enligt min åsikt :)
Så dessa kultufilmer som folk anser att man bör ha sett (jag har t.ex. inte sett a clockwork orange och får höra det.) kanske man inte MÅSTE se, men i många fall så känner jag att min syn på saker berikas genom att veta vad folk tycker e så jäkla bra och sen ändå inte se grejen i det hela. Jag tycker alltid om att kunna motbevisa folk (som när jag hängde med på spinning för å bevisa att jag hatar det fast jag provat) om uppfattningar som jag har genom att visa att fastän jag är med om saker så gillar jag de inte.
Får ju se om det ens är möjligt att tolka något av vad jag försökt få fram här! :P
Intressant det du skriver! Dock kan man ha kunskap och veta om historierna som filmerna baseras på utan att behöva se dem.
Men jag tänkte mer på hur man idag tycker och förhåller sig till de estetiska formerna inom kulturen, och hur media påverkar vår åsikt om den. Det är så många idag som tycker och har åsikter utan att egentligen stå för dem, utan det är för att de "lärt" sig att saker och ting ska vara bra eller dåliga.
Alla kulturella ting såsom musik och film som anses vara kult är inte heller bra eller dåligt utan handlar väl även där om vad som en gång sades. Men att det ändå till grund handlar om den personliga egna åsikten och hur man själv känner för tinget i sin helhet?
Ja, det var lite det jag menade, att känner man till vad de handlar om så har man ändå tagit del av historien och rör sig inte utanför den allmänbildningen som historierna anses vara. Det är väl kanske just det "kult" är, det som anses höra till allmänbildningen, t.ex. förväntas man känna till huvuddelarna av vad Casablanca handlar om eller vilka skådespelarna var men man förväntas inte ha sett filmen. Och allmänbildning hör väl till det som skapar känsla av samhörighet individer emellan (zeitgeist?) som också skapar periodens hits som sedan kommer att anses betecknande för specifika decennier eller sekler i efterhand.
Jag tror också att kollektiv kunskap egentligen inte tar upp värderingen i det hela, att det spelar ingen roll vad du tycker om vissa filmer eller konstnärer, bara du sett de eller känner till de. Annars exkluderas du ur kollektivet och färre känner samhörighet med dina intressen. Vilket inte på något sätt är dåligt, det är ju på så vis som man skapar sin egen personlighet och sina egna uttryck, det är också så man blir framgångsrik och ihågkommen som person.
Jag tänkte som Malin, när det gäller Sagan om Ringen tänker jag på att den är en riktig klassiker som påverkat så otroligt mkt litteratur och annat efter den skrevs. MEN då borde jag ju skämmas som inte läst de böckerna utan bara sett filmerna! Men jag håller med om att man ska se vissa filmer/läsa vissa böcker osv som har blivit en del av den kulturella världen vi lever i idag. Jag har så många böcker på kö som jag vill läsa enbart för att de påverkat mycket.
Men det är klart att man ska följa sin personliga åsikt och inte behöver göra saker för att alla tkr det. Vill man inte se en film ska man inte göra det. Och kom ihåg att alla dessa som säger att du inte är filmvetare för att du inte sett Sagan om Ringen, har själva inte läst film överhuvudtaget och är antagligen därför mer kommersialiserade.
