Min facebook kantas av annonser, speciellt riktade till mig "kvinna 20-30 år" och handlar enbart om fettsugning, bantning och barn. För detta är det enda vi kvinnor mellan 20 och 30 år bryr sig om i dagens samhälle, anses det. Detta är ett faktum som kommit att förarga mig mer och mer för varje dag och när nu denna artikel dök upp (bland många andra) på Aftonbladets hemsida kände jag att det fick vara nog. Varför måste vi människor över lag och kvinnor i synnerhet göra allt för att vara perfekta? Varför kan vi istället inte matas av budskap om att vi alla duger precis som vi är, för att alla är unika och ska vara just det, unik?! Svaret är att det budskapet inte säljer produkter. det finns ingen vinst i att få alla människor att vara nöjda med sig själva. Det finns enbart vinst i att trycka ner alla så mycket det bara går, från alla kanaler möjliga, för att därefter proppa dem fulla med alla produkter och tjänster som kan "hjälpa" dem till perfekthet.

Alla människor, kvinna som man, har inte förutsättningarna att se ut som fotmodellerna som möter oss på H&Ms reklamkampanjer. Inte ens alla fotomodeller har de förutsättningar de tillskrivs via smink och photoshop. Eller varför inte via skönhetsoperationer. Att det sedan bara rör sig neråt i åldrarna är skrämmande och när jag ser program på tv som Mammor och minimodeller växer en stor klump i min mage och jag vill bara gråta över vad som händer med världen. Hur ska det se ut när våra barn växer upp? Kommer dessa vidriga annonser då ligga uppe på sidor riktade till "flickor 10-20" då? Jag tycker det är skrämmande.

Först försvann arm- och benhåret på kvinnorna. Sedan skulle brösten förstoras och fettet sugas bort - först hos de rika, nu hos vanliga svenssons. Träningsepidemierna efter nyår räcker nog för att säga en del om vad som anses som viktigast i dagens samhälle: att vara smal och snygg. Men jag anser mig inte vara mig utan mina skavanker. Jag kanske inte alltid tycker om dem men utan dem vore jag inte jag! Mina näsa är sned, men den fungerar att andas med. Min hy är inte slät som en babyrumpas, men samtidigt är mitt ansikte heller (tack och lov) ingen babyrumpa. Precis som ett konstverk ska ha sitt särskilda och enskilda värde ska även vi människor vara olika, unika, och därmed innehar vi också ett enskilt värde och slipper ses enbart som en i mängden.

//Emilie