"Trolla bort skavankerna"
"Trolla bort skavankerna" står det strax under rubriken på "annonsen" till en testartikel på Aftonbladet.se. Det handlar om concealer och är en av de många artiklar och annonser som riktar sig till kvinnor med budskapet att de inte duger som de är. För en finne eller ens fräknar är ingenting man vill ha om man ska passa in i denna värld av perfekhet som media skapat och skapar varje dag.
Min facebook kantas av annonser, speciellt riktade till mig "kvinna 20-30 år" och handlar enbart om fettsugning, bantning och barn. För detta är det enda vi kvinnor mellan 20 och 30 år bryr sig om i dagens samhälle, anses det. Detta är ett faktum som kommit att förarga mig mer och mer för varje dag och när nu denna artikel dök upp (bland många andra) på Aftonbladets hemsida kände jag att det fick vara nog. Varför måste vi människor över lag och kvinnor i synnerhet göra allt för att vara perfekta? Varför kan vi istället inte matas av budskap om att vi alla duger precis som vi är, för att alla är unika och ska vara just det, unik?! Svaret är att det budskapet inte säljer produkter. det finns ingen vinst i att få alla människor att vara nöjda med sig själva. Det finns enbart vinst i att trycka ner alla så mycket det bara går, från alla kanaler möjliga, för att därefter proppa dem fulla med alla produkter och tjänster som kan "hjälpa" dem till perfekthet.
Alla människor, kvinna som man, har inte förutsättningarna att se ut som fotmodellerna som möter oss på H&Ms reklamkampanjer. Inte ens alla fotomodeller har de förutsättningar de tillskrivs via smink och photoshop. Eller varför inte via skönhetsoperationer. Att det sedan bara rör sig neråt i åldrarna är skrämmande och när jag ser program på tv som Mammor och minimodeller växer en stor klump i min mage och jag vill bara gråta över vad som händer med världen. Hur ska det se ut när våra barn växer upp? Kommer dessa vidriga annonser då ligga uppe på sidor riktade till "flickor 10-20" då? Jag tycker det är skrämmande.
Först försvann arm- och benhåret på kvinnorna. Sedan skulle brösten förstoras och fettet sugas bort - först hos de rika, nu hos vanliga svenssons. Träningsepidemierna efter nyår räcker nog för att säga en del om vad som anses som viktigast i dagens samhälle: att vara smal och snygg. Men jag anser mig inte vara mig utan mina skavanker. Jag kanske inte alltid tycker om dem men utan dem vore jag inte jag! Mina näsa är sned, men den fungerar att andas med. Min hy är inte slät som en babyrumpas, men samtidigt är mitt ansikte heller (tack och lov) ingen babyrumpa. Precis som ett konstverk ska ha sitt särskilda och enskilda värde ska även vi människor vara olika, unika, och därmed innehar vi också ett enskilt värde och slipper ses enbart som en i mängden.
//Emilie
"Bara gjord av kvinnor"
Ibland kan jag inte låta bli att irritera mig på det där med feminism vs. jämställdhet. För ibland så tycker jag att det verkar som att när "bara kvinnor" har gjort någonting så är det ett steg mot jämställdhet och det är någonting positivt. Men skulle någon någon gång uttrycka specifikt att en film är gjord av enbart män, och få positiva reaktioner på det? Hm. Tillbaka till vart den här tanken kommer ifrån.
Jag öppnade precis upp tidningen Metro Student som man får hem i brevlådan. Började läsa på sidan om tv-serier och filmer. Läser en notis om en surf-film som heter First Love. Såhär står det "För dig som är lagd åt det dokumentära; First Love är, väldigt förenklat, en chick-flick-ish dokumentär om surf. De tre tjejpolarna Jess, Nicki och India drömmer alla om professionella karriärer som surfare och det är denna resa som porträtteras i First Love. Filmen är dessutom bara gjord av kvinnor, och har tagit emot flera prise, bland annat under Sundancefestivalen."
Helt plötsligt blev alltså denna chickflick-dokumentär lite lite bättre eftersom den är gjord av ett kvinnligt team, och den har vunnit priser. På vilken grund filmen vunnit kunde jag inte finna, men jag tolkar de ju givetvis den första delen av meningen som en anledning. Den är bara gjord av kvinnor. De har kanske exkluderat män. Jämlikhet? Feminism? Jag vet inte. Men diskriminering hade det kallats om det påpekades att det bara var gjort av män, med mening.
//Malin
Två saker som irriterar idag
1. Att politikerna i Eskilstuna ska åka till New York för att finna inspiration till ombyggnaden av Eskilstunas fristadstorg och att en av anledningarna är att New York har ungefär samma kriminalitet som Eskilstuna. New York och Eskilstuna är inte lika på något vis. Det politikerna vill ha är en betald semester till det stora landet. Har jag fel så kom isåfall och berätta det för mig och alla andra i Eskilstuna som betalar deras resa för inspiration och idéer som redan finns och berättats av stadsborna.
2. Att Sean (äckliga) Banan fått göra en långfilm med Kikki (Falukorv) Danielsson. Detta är en av anledningarna till att jag inte är så mycket för svensk filmkultur. Man kan ge pengar till en sådan här idiotisk film och visa den på bio men inte andra smalare filmer såsom Apflickorna? Hur, vem och var betalar för en sådan här kommersiell billig film utan någon som helst vettig handling. På riktigt? Var snäll och tala om det för mig då också är ni snälla.
Nästa gång skriver jag om två saker som jag glädjs åt.
/Emilia
Oförstående
Sitter och tittar på Engelska Antikrundan och i det programmet är det alltid någon som har en släkting som var med i något eller många krig. Många kommer med gamla vapen, medaljer eller brev från gamla släktingar med historier från kriget. Med stor stolthet ska tilläggas. Och det finns nog ingenting som jag förstår mindre än den stolthet dessa och andra människor har för dessa människor som förmodligen dödat många osyldiga under arméns flagg. Ja, krig är en del av vår historia och har format världen som den ser ut i dag och formar fortfarande världen. Det kan också vara intressant att veta saker om historien bakom krig, vad som orsakade de och vem som gjorde fel när. Men att vara STOLT över de människor som varit med kan jag inte förstå. Jag kommer alltid tycka synd om de som behöver vara med om krig, under tvång på olika sätt. Men de som frivilligt ger sig ut kommer aldrig få min förståele eller mitt stöd hur goda deras avsikter än må vara.
//Malin
Särskrivning
I dagens DN kan man läsa en krönika av Fredrik Strage där han behandlar ämnet särskrivning: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-sarskrivningar-skrammer-mig-mer-an-sean-banan-och-terrorister
Även om själva rubriken och en del av innehållet må vara lite överdrivet kan jag inte annat än att hålla med om att särskrivning är en irriterande företeelse. Det värsta är att det finns så många som är osäkra på vad som ska skrivas ihop och inte, och oftast skrivs det mesta isär. Samtidigt som man gärna vill agera språkpolis och lära alla att skriva "ordentligt", så kan det inte undvikas att språket förändras. Särskrivning är ett tecken på hur engelskan börjat påverka vårt språk på en högre nivå än bara lexikalt. Det är förändringar som det som har format språket så som det sr ut idag. Problemet med denna förändring är dock att det skapas syftningsfel i skriftspråket. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för om jag ska följa min instinkt och agera språkpolis på alla särskrivningar som finns, eller om jag ska acceptera språkförändring eftersom det är naturligt. Man kan ju inte påverka allt, men man kan kanske nöja sig med att rätta till det som man ser.
//Helena
