Äntligen något att skriva om!

De två bilder som jag har lagt upp här på sidan nu kanske ser ut att vara samma målning. Men det är det inte alls. Den ena hänger i Skinnskattebergs kyrka och den andre hänger på ett museum i Monteral. Varför har jag nu lagt upp dessa bilder och varför vill jag skriva om dessa av alla målningar? Jo det är nämligen så att jag har en koppling till en tredje upplaga av denna bild. Den hänger som altertavla i Östra Ryds kyrka där jag de senaste tre somrarna har jobbat som guide och värdinna. Dem berättelse som jag brukar förtälja för mina besökare lyder ungefär såhär "Den här målningen som sitter som altartavla har ne lite speciell historia. Det är nämligen så att för att passas in i altaruppsatsen så har den beskurits ganska så kraftigt i både övre och nedre kanten, ca 30 centimeter. När detta gjordes så skars även signaturen bort, vilket gör att man inte kan vara helt säker på vem som kan ha målat denna bild. Men en sak som är säker är att den är gjord av någon mycket duktig konstnär, då måleriet är mycket högkvalitativt. Efter att målningen restaurerades kring år 1900 så började några konstvertare diskutera vem som kan ha målat denna bild, diskussionerna gick kring både Caravaggio och Rubens, för att nämna några. Men 1970 skrev en man en avhandling om denna altartavla i vilken han fastställde att den förmodligen är målad av en man som hette Anton van Dyck. En av anlendingarna till detta är för att Johannes, mannen i rött, är påtagligt lik van Dyck i ansiktet. Det var inte helt ovanligt att konstnärer på 1600-talet gjorde just så att de målade in sig själv i motiven.Vi kan såklart inte vara helt säkra på att det är van Dyck som har målat, men till 97% säkerhet så säger vi att det är så, just för att signaturen saknas." Den sista gången jag körde den här ramsan måste ha varit i dag. För att göra en lång historia kort så fick jag i dag ett mejl som nästan helt utesluter Anton van Dyck som potentiell upphovsman till denna målning. Detta mejl kom från Rubens house i Antwerpen, och de om någon bör väl ändå kunna sina holländska barockmålare? I stället nämns nu Pieter van Mol som den som åtminstone skapade kompositionen till målningen, googlar man på hans namn får man upp en av dessa bilder som jag har lagt upp i inlägget. 


Med detta så vet jag inte egentligen vad jag vill säga, men någonting om kunskapers förgänglighet och vikten av att vara öppen för förändringar kanske. Eller möjligtvis så vill jag berätta om hur spännande det kan vara att arbeta i en landsortskyrka utanför Stockholm på sommaren. Eller så kanske jag inte lyckades säga någonting alls. Men denna förändring och utveckling av kunskaperna kring "min" kyrkas historia inspirerar mig och är i grund och botten anledningen till att jag har valt att ägna mitt liv åt konst och konsthistoria. Kunskaperna vi har nu om historien kommer att förändras, vi får lära oss mer och samtidigt lära oss att ta bort vissa felaktiga kunskaper från vår repertoar. Öppenhet och nyfikenhet bör driva den kultur- och konstintresserade,för ingeting är ju så spännande som när man får lära sig nytt om någonting gammalt.


Snurr som vanligt i mina inlägg,
tjingtjing!

//Malin

kulturtanternas

En blogg där det reflekteras och kommenteras kring aktuella och inaktuella kulturhändelser!

RSS 2.0